tupist... jag var faktiskt ganska taggad att komma hem och plugga men fick ett väldigt oroväckande email av min pappa som gjorde att allt bara drogs ner i ett svart hål...
min farfar e sjuk. jätte sjuk. dom vet inte om han kommer att vara med oss så värst mkt mer.
så konstigt... han har alltid varit där. han är ju min farfar lixom! världens absolut bästa farfar dessutom.
detta är det absolut värsta med att vara på andra sidan jorden...man får aldrig säga hejdå. man har ingen chans att kramas en sista gång. när nära o kära runt omkring en blir sjuka kan man inte vara där och stötta. jag förlorade bägge mina älsklings hundar (meeh de va ju bara en hund! NEJ de var inte bara en hund, eller i mitt fall två, det var mina absoluta älsklingar jag ÄLSKADE dom jädrans hunnarna....) när jag var i NY, min mamma fick cancer o vände hela mitt liv upponer o nu detta...va tusan...
än är han inte borta dock och även om jag inte kroppsligt är där med honom så är mitt hjärta där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tänker på dig. Och på honom. Och klart att han också vet om att du är där för honom. Detta är en av nackdelarna att vara borta från dem man älskar, man får helt enkelt göra sitt bästa med att berätta för dem hur mycket man saknar dem och tänker på dem, även om de redan vet om det. Han kommer nog att göra vad som känns bäst för honom och kanske orkar han kämpa på ett tag till. Än finns det hopp gumsan!
SvaraRadera